PRE, Halvblod, Ardenner o Varmblodstravar

Selecto MD

PRE född 2006 30/5. e. Gorron XV u. Farruca LII ue. Lucero VIII.
Selecto köptes in till oss hösten 2006. Så han var bara en liten fölunge när han kom. Vi hade redan valt ut Farruca att bli mamma till vår PRE men hoppades på från början att det skulle bli ett sto. Nu blev de en hingst o vi hade från börja tänkt avbokat honom. Men så efter sommaren 2006 flängande med ston till hingst o kontroll mm. X antal mil i bil med häst i transporten så bestämde vi oss för att det kanske inte skulle vara så dumt att ha egen hingst. Sagt o gjort vi köpte Selecto.
Selecto har varit en otroligt snäll o possitiv hingst från början. Han har aldrig vållat oss problem. Hur snäll som hälst. I början ringde jag hans uppfödare Dominique o fråga om det var normalt att de var så snälla. Har i många år jobbat med både travhingstar o halvblodshingstar men även om travarhingstar ofta är snälla så är det rena vildar om man jämför med den här. Barn har varit med ut i vår hingsthage o jag är aldrig orolig.

Hösten 2008 har vi börjat så smått att köra in honom. O samma sak där. Jag sätter på selar & tömmar & han tittar på mig som om jaha skall vi göra detta nu fast de e första gången. Jag börja tillslut undra om det någonsin skulle bli något motstånd o det kom första gången jag tömkörde han med bett. Innan har jag tömkört med kapson eller grimma.
Han for åt alla håll o var jätte arg. Äntligen tänkte jag visar han något motstånd. Av erfarenhet vill jag ha motstånd någonstans på vägen för de kommer alltid o det är bättre att ha det i början än när man har dem i vagn eller att man sitter på dem.
Dan där på körde vi ut ny mat till killarna o jag ser att Selecto håller på mycket med maten, in & ut, slänger hit & dit med maten. Så jag går fram & kollar han i munnen. Då visar de sig att han har börjat tappa sina tänder vilket jag inte hade sett dan innan. Så det förklarade hans protester. Han fick va ifred 2 veckor med sina tänder. Nästa gång vi tömkörde var uppe i ridhuset där de var massa hästar (ston o valacker han inte känner) & då var han åter igen super snäll & fin.
Det kanske låter som att det inte finns någon form av testosteron i honom men jodå det finns det. Han visar gärna upp sig för våra ston när de kommer & kollar in honom men när vi hanskas med honom så verkar han lägga locket på tills han är ledig. Det tycker vi är jätte skönt. Jag gör i ordning honom i spilta med ston mittemot eller brevid & det är stona som för mer oväsen än vad han gör. 

Tanken var att vi skulle visat upp Selecto för basgodkännande 2009. Men det datumet som blev var dels jag sent ute & Selecto var inne i en växtperiod där han var allt annat än till sin förrdel. 5 cm högre bak en fram. Så vi valde att vänta ett år. Vi hade inga planer på att ta några föl efter honom i år i alla fall. Då jag vill han skall vara inkörd o inriden innan han får smak på detta med betäckning.

Tanken är att vi skall använda honom främst till våra egna ston men finns intresset från andra kommer vi att avväga att låta han användas av andra stoägare. Hoppas att jag kan få visa honom för ASVH för att användas på avel för Halvblod men det ligger långt i framtiden.

Miss Sweden är född 1992 e. Pontus 497 u. Sweet Joffie XX ue.Sweet Galivant XX. 

Dilba som var min första häst & Sweety har samma pappa dvs Pontus 497. De är väldigt lika till psyke & utseende fast de är helt skilda linjer på mammans sida. Sweetys mamma var ren kaplöppningshäst. Och det går inte helt obemärkt förbi när det gäller dottern.
Sweety är en väldigt ranghög & intelligent häst. Hon kan inte ta sig över Mamsell i rangordning men då använder hon sin kumpan Gumman (ardennerstoet) som skyddsbarriär då hon flyttar Gumman mot Mamsell men håller sig själv bakom Gums då den är den ända av stona som kan flytta Mamsell när det kommer till mat. Sweety passar verkligen mig i humöret. Hon är pigg o glad (lite väl ibland) men man vet att hon inte vill något illa. Skillnaden mellan Sweety & Dilba är att Sweety blir lite ängslig när hon inte fattar vad som krävs medan Dilba blev förbannad. Var man inte nog snabb i att släppa ett tygeltag exempel på Dilba så gjorde hon klart för en att släpp den tygeln eller jag plaserar dig på marken. Det känner jag aldrig att Sweety vill eller tänkter göra. Sen är hon fortfarande ett sto, ranghög & dessutom fux & detta gör att man får hitta vägar som fungerar för oss båda. Det är det som gör att jag gillar ston de får en att tänka och hitta nya lösningar på nya eller gamla problem.

Så här gick det till när vi köpte henne hösten 2006

Sweety kom till oss i slutet av september till oss -06 . Jag hittade henne som alla andra hästar på nätet och slogs av likheten till kroppsbyggnaden mellan henne och Dilba. Samt att de då hade samma pappa Pontus 497. När jag kontaktade Anna som tidigare ägde Sweety så märkte jag att även deras temperament påminde om varan. Jag och Richard var väldigt oense då vi åkte och tittade på henne veckan efter vi gift oss.
Det var nej, nej hela vägen från Gotland ner till Skåne. När vi kom dit gullade Richard med Sweety på sitt sedvanliga vis när han träffar nya hästar. Jag provred Sweety och kände en viss sorg över att hon var så rolig att rida då jag kände att det var knappast någon ide att låta detta bli ett bråk om vem av Richard och mig som var envisast. Det var helt enkelt inte värt fighten. Döm om min förvåning när han frågar mig efter ridstunden om jag ville ha henne eller inte eller om vi skulle tänka på saken. Gör inte saken värre tänkte jag genom att vara dum. Så jag frågade igen vad han sa och vad han ville att jag skulle svara på det. – Vill du ha hästen kom det då med viss irritation. -Ja, men, svara jag. -Bra, sa han och vände sig till Anna med orden - Hästen är såld. Döm om min förvåning.
- Vad hände frågade jag Richard när vi gick tillbaka till stallet. Jo du såg väl att jag gosade med henne när hon sadlades och jag gillade hennes sätt det kändes rätt. Som om denna häst bara skulle hem till vår flock för hon passade redan in där, samt att när jag såg hur bra ni trivdes ihop ridmässigt så hade jag bestämt mig.
Vem säger att Kvinnor är svåra att förstå sig på? Män är inte lättare kan jag säga. 

Sweety är dock aldrig visad som 3 åring men jag tror att innan hon lämnar oss så kommer hon ha fått minst ett föl hos oss. Man märker att hon har en förkärlek för ardennrar o det är så att hon blev tjuvbetäckt som 3 åring och har därav en avkomma efter sig som är hälften Ardenner.  När hon står o flirtar med pojkarna i hingsthagen. Så finns det ingen vackrare man än Primus (ardennervalcken) trots att han inte har några kulor kvar men hon ser bara honom även om PRE hingsten försöker tala om att de är han som är den som har rätt utrustning så har hon bara ögon för Primus. Ston är rätt roliga. Swetty är nog ett av de få ston jag träffat på under alla år med hästar som är helt fantastisk att rida när hon brunstar.


 

Gumman är född 2003 Rödskimmel,  & tyvärr har vi inte lyckas finna ut vilka som är hennes föräldrar. Vi har kollat med säljaren (hästhandlare/förmedlare, avelsföreningen för ardennrar mm). Men vi har tyvärr inte hittat något. Så om de är någon där ute som känner igen henne skriv en rad. Gumman är en härlig individ. Har träffat få hästar med detta psyket. Hon är hel cool. Det skall mycke till innan denna dam stressar upp sig. Trots att hon är rätt ung så bestämmer hon i alla fall över tex ledarstoet Mamsell när det kommer till att hitta mat och även är hon den som alltid går först runt en ny hage. De andra står o väntar tills hon tänker visa dem runt.

När vi köpte henne hösten 2005 så var hon 2.5 år o "säljaren" sa att hon var väl inkörd. Jaja tänkte jag de har man ju hört förr, så jag tog det säkra före de osäkra & gjorde allt från början. Men antingen så var hon väl körd eller så är hon bara så otroligt obekymrad. De tog inte många ggr innan vi satt henne i vagn. Ända gång hon protosterar är när det i hennes ögon börjar bli tråkigt. Så enligt henne är det att köra i paddocken 3 ggr någon gång för mycket. Så efter 3 ggr där inne var det dags att köra ut på vägarna. Hon blev väldigt nöjd med dealen. Öronen frammåt & piggt trampar på. Hon är oftast lika pigg & glad på vägen ut som hem.

Våren 2008 så fällde vi päronträd i trädgården. Jag ville inte att vi skulle ta bort träden med lastaren för de ger så fula märken. Tänkte att vi skulle prova att få bort dom med hjälp av Gumman. Jag tog hjälp av en tjej i fall att det skulle bli problem så var vi i alla fall 2. Jag satte på henne draglinor &timmersax o så fort jag körde fram till träden tog tag i saxen & sa back. Så backa hon upp mot stocken som om hon aldrig gjort annat än gått i skogsarbete. De var en fröjd & se henne. Hon jätte nöjd & i sitt rätta element.

Gumman har en son som 2009 kommer att bli 2 år. Han har ärft sin mors lugna temprament. Vi valde en halvblodshingst till Gummans första föl av den anledningen att hon var med bakom bilolyckan som dödade min första häst Dilba. Tydligen har hon gått om kull bakom då Dilba flög över bilen och gled av vid bakre däcket. Troligtvis var Gumman där & fick sig en smäll av Dilbas kropp för enligt vittnen hade hon gått omkull hon med. Gumman var väldigt halt efter olyckan & jag trodde det berodde på att de sprungit på asfalten mm. Från början fick vi nämligeninte klarhet i att Gumman varit så nära vid olycktillfället. Dock när vi fick veta detta & Gumman visade fortfarande lite hälta så åkte vi in till ATG. Där visade sig att hon har lite hovbroskförbening men hon hade tydligen lyckas med bedriften att bryta den ena förgreningen. Så av den anledningen tänkte vi att hon skall vila så pass länge att hon lika gärna kan bli dräktig. Vi bestämde oss inte förrän vi hade pratat med ardennerförbundet & vad de ansåg om att betäcka ett sto med hovbrosk. Men man anser på ardennerförbundet att de har samma problem i dag som för 30 år sedan när man började med att ta ut hingstar i aveln som hade problemmet men de finns lika stor procent av problemet kvar idag så man har nu tagit bort kassering av hingstar med hovbrosk. Vi ville inte att hon skulle ha för tungt föl på grund av skadan, så av den anledningen blev det en halvblodshingst som pappa till Gummans föl. Men den fölisen som kom ut var allt annat än liten. Men är som mor sin en Rödskimmel som heter Krasse