Här kommer vi presentera de djur som lämnat oss av en eller annan anledning. Detta är vår djur kyrkogård kan man säga. Vi har byggt en hemma men då man inte får gräva ner hästar hur som hälst o dessutom är vår träsdgård för liten. I denna kyrkogård eller lund om man nu vill kalla det för. Här har vi lagt ner man eller svanshår från hästarna vi mist o hundarnas leksaker eller kremeringen av dem. Jag vill inte ha kroppar där av den anledningen att det alltid finns något djur som skall gräva upp det, räv eller katt eller även våra egna hundar så av den anledningen ligger det en låda med ev foto o någon filt eller något som var hunds tillbehör. I framtiden då våra hundar går bort kommer jag att se till att de blir kremerade o begravda här i lunden.
Här kan du finna dikter och evtuella bilder på dessa djur. Jag vill att denna sida ändast skall vara en minnseplats.
Berättelser om varför el vad som hände när dessa djur gick vidare på den gyllne stigen kan ni läsa om på knappen Vart tog vi vägen?

Tankar från hjärtat

Tiden flyger iväg och plötsligt står du där ensam med dina minnen

De får mig alltid att tänka på dig och le

Är glad för tiden vi fick ha dig hos oss

Glöm oss inte

Vi kommer inte att glömma dig

Du finnas alltid där för mig

Som jag hoppas att vi finns där för dig

Farväl.

Det finns nog inget sorligare ord att säga

Det är så tungt att gå vidare där ifrån ensam med bara minnena av dig

Tankarna på allt roligt vi hade kommer nog med tiden lindra sorgen och ensamheten

Kommer aldrig glömma hur du alltid fanns där för mig i sorgen och ledsamhetens timme

Du fanns även där i skratten och glädjens tid

Scotten i våra hjärtan, där kommer du alltid finnas kvar.

 

You follow the yellow big road.

You follow your own direktion.

Going so far from home to a place

were we cannot go.

I hope that our love for you will

follow you on your road to the

new place you will call home.

On the end of the yellow big road.

Then our time come to follow the

yellow big road.

I know that we will find you there

to carry us home to then end of

the yellow big road.

Som man kan läsa på min "blogg" Brainfart eller vad man nu skall kalla det har Nikki lämnat oss. Den 17 nov 2009 fick hon sluta sina dagar.
Jag har haft en grå sparv som agerat ovanligt i vår närhet dagarna efter att Nikki lämnade oss. Till synes orädd för hundarna o de verkade inte direkt bry sig om den heller. Jag sa till Richard att jag tror Nikki är o säger hej. Han titta på mig som jag var en idiot. Men han har lärt sig med åren att man kan aldrig veta. 2 gången jag träffa på denna orädda gråsparv talade jag med den som om den skulle vara Nikki o den tittade på mig flyttade sig bara när jag o hundaran kom lite väl nära. Jaha du gumman sa jag fortfarande lika privat? Den titta lite på mig o flög sen sin kos. Sen dess har jag inte sett till den. Någon dag senare sitter jag o sappar på tv o fasnar framför någon engelsk såpa som jag aldrig ens tittar på. Tillbaka till gården eller något kan det har varit. I alla fall så har de någon typ av maskerad o mitt i detta så dör en av personerna i serien o när de skall ut o berätta detta för församlingen så skall en dit bjuden kvinna sjunga en såg. Kathrine Jenkins hinner jag uppfatta o så börjar hon sjunga Time To say Goodbye.
Jag brukar alltid hitta någon sång eller så skriver jag någon dikt som kommer till mig som jag förknippar med det djur som jag nydligen mist. O denna sång var bara Nikki. Den är vacker men samtidigt är det bara det självklara budskapet att det var dags att säga adjö.

Titta o lysna gärna på denna länk www.youtube.com/watch?v=Rl9jz-U9drk

Du försökte att inte lämna mig ensam kvar . Jag bad till gudarna att du skulle få stanna en stund till. Men det fanns ingen annan väg att gå.

Mina minnen av dig lindrar smärtan inom mig och nu börjar jag förstå varför

Alla minnen av dig håller dig kvar. I tysta stunder kan jag känna din närvaro

Alla mina minnen av dig håller dig nära.

Jag kommer att älska o sakna dig till mina egna dagar är slut.